Livet ur min synvinkel

Ja, det kan man fråga sig. Idag är det verkligen läge att vara inne och mysa utan dåligt samvete…

Vem är det bakom pysselbordet egentligen?!
Avsluta efter frågorna med att uppmana era scrap-vänner med något ni brukar göra för att hitta inspiration, eller bara ofta gör när du ska skapa… Det är Tette som har utmanat mig!

Jag scrappar (gör kort) helst när:
det är tyst och mörkt i resten av huset, eller när jag är ensam hemma.

Mitt pysselbord måste innehålla:
skärmaskinen, pennor och min verktygslåda.

Något icke-typiskt scrapbookmaterial jag använt i en LO:
formarna som memorykort sitter i då de kommer.

Medans jag scrappar så lyssnar/ser jag på:
musik av alla de slag.

Det jag vill berätta om är:
mitt och min familjs liv.

Färgkombinationer jag gillar:
det finns inte en jag kan välja! Jag utgår för det mesta från vit, svart eller naturfärgad kartong. Vanor är svåra att bryta…

Vad inspirerar mig?
fotona jag scrappar, scrapbloggar och mitt liv.

Du ser ofta på mina layouter:
handstil, räta linjer, bokstäver av alla de slag.

Men du hittar aldrig..:
inget jag kan komma på. Har t. o. m. fastnat för blommor!

Detta är "pyssel- jag" i ett nötskal:
en otrolig entusiasm, att bli uppslukad av mitt pyssel. För det mesta gäller det scrap, men lika väl kan det vara att måla om, sticka (första gången på tio år för några veckor sedan). Vad det än är brukar jag avsluta det jag håller på med.

Min uppmaning till dig:
utan kreativa kanaler kan man inte må bra! Scrappa för att det är så otroligt roligt och givande, inte för vad någon annan ska tycka.

Jag har lite bråttom iväg, så jag utmanar alla som läser min blogg!

Han är duktig på Photoshop, så jag har passat på att fråga honom en del saker när det gäller Photoshopkursen (som han också går förresten fast han är så duktig)! Här visar jag två variationer av samma foto. Inga höjdare, det är teknikerna jag testat, men det har varit jättekul! Jag har t o m gett mig på att ge varje bild ett namn…

Let the sun shine upon her:

She will always be a winner:

Vet inte hur kul det är att vara själv med barnen i nästan två veckor. Har gjort det förut, många gånger, utan problem, men det var länge sedan nu. Får i alla fall besök av en lillebror och en lillasyster (fast de är inte så små längre) så småningom. Och barnen brukar bli så rysligt snälla då man är själv med dem, så det är ju bra. Elina är till tårar bekymrad över hur vi ska lösa det mastodontiska problemet att de själva får fixa min födelsedagsfrukost nästa vecka. Själv är jag nöjd om de gör lite varm choklad till mig, men det är absolut nödvändigt! 

Klaus ringde förresten nyss från Chicago. Immigrationsmannen i tullen hade sagt: "Men hej, vi träffades ju förra året!". Det visade sig att han hade känt igen sitt eget nummer i stämpeln i passet från i somras…

Eftersom Scrappiz tävling är slut och jag tycker det är lite galet om jag är med i våra kunders tävlingar och jag älskar tävlingar har jag hoppat på Last Scrapper Standing. Det är lite klurigt att se hur länge man klarar sig då man får väldigt specifika uppmaningar.

No. 1 Exakt åtta transparenta saker på en sida. Inga minialbum, dubbelsidor går bra. Jag har fotohörnet, två bokstäver, en korthållare, texten är skriven på plast, en blomma, två "krokar" (usch, vet inte ens vad de heter på svenska…).

Låt mig bara säga att vi fick en superlyckad helg! Trots att vi kom sent i fredags och åkte hem rätt tidigt i morse hann vi med massor (utom att köpa några presenter, bummer). Les Misérables var alldeles fantastisk och vi satt på andra raden. Mäktigt!  Hade vi suttit ett par rader längre bak hade vi sluppit lite ont i nacken, men det var det värt med tanke på att det nästan kändes som att vi var med i föreställningen själva. Wow! Jag grät så klart hela tiden. Usch, så blödig jag är! Eponine var bäst och det hade jag inte alls förväntat mig, men resten av besättningen var också fantastiska. London Eye, det stora pariserhjulet som byggdes inför millenieskiftet, var också en häftig upplevelse. Speciellt var det också att vi fick uppleva en lördag i London i september med sommarvärme och t-shirtväder på kvällen…

Sara hämtades hos farmor och farfar Lasse i Nyköping, nyekiperad och mer pratglad än förut. Efter en härlig lunch kom vi hem till en jätteglad och leksugen katt. Hon fick leka av sig med barnen som alla gick och lade sig tidigt. Det ska jag också göra nu!

Jag måste bara säga att det var väldigt kul att gå igenom passkontrollen på väg till London. "Monica Bernpaintner, är det du som är monnah?" Inte något man väntar sig i passkontrollen precis, men det var duktiga Frida som satt där och var alert på mitt konstiga namn!

Ja, inte räknar jag mig precis dit , men idag åker jag med maken och de två äldsta till London för att imorgon gå på musikal. Med tanke på titeln är det rätt lätt att räkna ut att det är Les Misérables vi ska se. Ser så mycket fram emot det!!! Föreställningen går redan 14.30, men vi tänkte hinna med lite Madame T och slottet för att barnen ska få med sig lite Londonkänsla i alla fall.

Igår kväll stickade jag min halsduk färdig. Kul! Det känns riktigt skönt att göra ett projekt klart in till sista detalj. Klurigt att fästa trådar snyggt i det här fluffiga, men jag tror nog att det kommer att hålla.

Nu ska jag sätta igång och jobba och vänta på takgubben som (förhoppningsvis) ska fixa vårt trasiga tak. Håll tummarna för att det är enkelt och billigt att göra det!

Tandläkarbesöket gick bra och jag har nu en snygg, nedre profil på min framtand. Efter viss fotoredigering med veckans övning i Photoshop (healing brush) har jag inte heller längre några mörka ringar under ögonen. Tänk så fin man kan bli med lite tandjobb och fotoredigering…

… med foton på mina fina syskonbarn i Skottland. Den här gången tog jag tag i ett av dem på en gång för att få scrappa en bäbissida. Det var ju ett tag sedan mina barn var små! Det ska bli så kul att träffas alla till jul igen. Rätt som det är så är vi där. (Julmusiken ska jag försöka vänta med ett tag till dock. Lilo- har du börjat än?)

Swirlstämpeln låg i den roliga "grab bag" från InkyWings jag vann i en av Scrappiz tävlingar. Tack! Resten av materialet är från Metalimo.

Mina tänder spökar igen. Alltid. I somras bet jag av en bit av ena framtanden på en nektarinkärna. Jag måste vara den enda i hela världen som råkat ut för det. I våras då jag var hos tandis vickade han med den förhatliga "kroken" i en tand och sa att den nog skulle behöva åtgärdas så småningom. Igår hände "så småningom". Det bra med det är ju så klart att jag äntligen kommit mig för att boka tid hos tandläkaren. Suck!

Men- jag är tacksam också. Det finns bekymmer som är betydligt värre. Just nu tänker jag mycket på min kompis som jag känt sedan barngympan då vi var fem år. Jag vill inte byta mitt liv mot hennes. Ett besök hos tandläkaren gör mest ont i plånboken. Förresten är det inte heller någon fara med min onda tå som jag varit orolig över rätt länge. Silikoninlägg borde visst hjälpa.