Lite djup, alldeles för långt
Ikväll känner jag mig djup. Maken har tillsammans med de andra på hans jobb varit på föreläsning av en "coach för mental träning". Sammanfattning i komprimerad form:
Du kan påverka, men kan inte kontrollera vad andra gör. Däremot kan du kontrollera din egen reaktion på vad andra gör. Eller…
Man kan inte kontrollera hur man har det, men hur man tar det.
Efter allt som har hänt den här veckan kan jag verkligen skriva under på det. Jag är glad och tacksam för så mycket. Ska jag skämmas för det? Nej. Jag kan inte ta ansvar för "men hur man tar det" åt andra människor. Som föreläsaren sade: "Jag har träffat cancersjuka barn på sjukhus som är mycket lyckligare än de flesta jag träffar i jobbet." Ska det vara så i det här landet där vi har alla möjligheter till ett fantastiskt liv?
Jag är uppvuxen med föräldrar som alltid har stöttat och peppat mig. De har lärt mig att inte sitta och sura bakom en gardin utan att göra det bästa av varje situation. Jag vet mitt eget värde. Jag vet att alla andra har samma värde. Jag vet att livet blir lättare och roligare att leva om man har en positiv livssyn (ni vet, glaset är halvfullt istället för halvtomt).
Jag har också känslor som jag inte gillar. Jag är avis på grannens trädgårdsmästare, på alla som får saker klara hemma så det inte alltid är renoveringsrörigt, på alla som kan scrappa romantiskt och vackert eller konstnärligt explosivt, på de som vet precis vad de vill med sitt liv, på de som ser ut att ha allt. Men jag lärde mig en gång för länge sedan att man tar allt det bästa från alla andras liv och sätter ihop de delarna till en mall som man sedan jämför med sitt eget liv. Då är det rätt lätt att förstå att det inte riktigt går att få ihop.
Nu är klockan midnatt. Imorgon ska jag köra långt. Innan jag somnar ska jag i Oprahs gamla anda tala om att jag är tacksam för:
1. min familj, stor och bullrig och med alla slags fel och brister, och jag älskar alla precis som de är
2. att jag tog chansen till ett liv med större livskvalitet då jag tog tjänstledigt och tackade ja till mitt nuvarande jobb
3. den väg som mitt liv har tagit så här långt, med snäva kurvor och dikeskörningar inräknade
4. hälsan
5. mina vinster den här veckan
Det du skriver är mitt i prick och dagens sanning. Det är livet. Det är viktigt att leva sitt liv, att njuta av sitt eget och kunna unna andra sitt liv.
Jag är tacksam för:
1. att jag är jag och född i just min familj som jag älskar högt.
2. för mina barn, att just jag ta del av deras liv och hur fantastiska de är.
3. att jag kan uppleva, även om det innebär att jag måste känna smärta ibland men också så mycket glädje.
4. för livet.
5. för mina ny raggsockor.
Stor KRAM
Comment by Marie — October 27, 2007 @ 9:04
Jag gillar dina djupa funderingar. De är bra! Och jag gillar att vara tacksam. För även om det mesta känns blä ibland så har man när man tänker efter så mycket mer att vara tacksam över än att vara deppig över.
Idag är jag tacksam för:
-att jag inte har något inplanerat utan bara kan ta dagen som den kommer. Äntligen en sådan dag!
-att jag fick sovmorgon
-brieost till frukost
-höstlöv
-tända ljus
Comment by Evelina — October 27, 2007 @ 9:04
Det är jätteviktigt att komma ihåg att vara tacksam för det man har - jag har blivit ännu bättre på det efter jag blev sjuk!
Finns så mycket positivt och kul att fokusera på i stället för att hänga upp sig på motgångar!
Kram!
Comment by Tina — October 27, 2007 @ 9:04
Så kloka ord, tack för att du delar med dig av dina funderingar.
Idag är jag tacksam över
- vara mamma till världens bästa barn
- att jag fick kaffe på sängen
- att det är vackra färger utomhus
- att mysa med lördagsgodis
Ha en härlig lördag!
Kramar
Comment by Jenny — October 27, 2007 @ 9:04
Ja visst är det viktigt ibland att se till vad man faktiskt har och den där föreläsningen stämmer ju väldigt väl, jag har ju terapi där vi utgår från den synpunkten, att jag får lära om hur jag ska bemöta andras beteenden och lära mej att inte ta något personligt. Men det är inte alltid så lätt fast jag har nått väldigt långt och min terapeut tycker jag gjort stora framsteg! Hoppas det känns lite lättare snart igen. Livet går verkligen uppochner
Comment by Ann-Marie — October 27, 2007 @ 9:04
Om du nu inte redan blivit utmanad får du gärna titta i min blogg och känna dej utmanad. Men jag antar att du liksom de flesta redan skrivit ner dessa saker…
Kramizar Ann-Marie
Comment by Ann-Marie — October 27, 2007 @ 9:04
Kloka ord som stämmer bra, jag brukar också tänka på allt det goda jag har som man lätt tar för givet!
Comment by Ann-Marie — October 27, 2007 @ 9:04
Jättekloka ord att lyssna till! TACK! =)
Comment by Lilo — October 27, 2007 @ 9:04
Så kloka och sanna tankar du har, Monica! Mycket att tänka på….. Jag jobbar mycket på att tänka i banorna “vad jag har” i stället för “vad jag inte har”. Tack för att du påminde mig igen!
Kram!
Ha en fortsatt trevlig helg med din bullriga familj
Comment by Mia — October 27, 2007 @ 9:04
Hej! Och GRATTIS till CraftRobon!!! Blev så glad när jag läste här att du vann den! Härligt att få läsa lite glada nyheter så här under nattamningarna…
Sjalen är vår livräddare och jättemysig. God också, hälsar Hugo
Kram!
Comment by Sara — November 1, 2007 @ 9:04
Du är klok som en bok!
Ha en fantastisk dag!
♥
/A
Comment by Augusti_73/Anna — November 1, 2007 @ 9:04
Hej där!
)
Nu hittade jag till din blogg och ska nu kika omkring här lite! Kul att träffa dig idag
Comment by Ewonne /ewoek — November 1, 2007 @ 9:04
Hmmm… ja så är det nog, man ser bara de perfekta delarna i andras liv och väljer att skapa sin mall från det. En mall för ständig missnöje… Å andra sidan har vi alla känslor som du och vissa dagar är det svårt att vara sådär tacksma och positiv som man så gärna vill vara.
Kram!
Comment by moma — November 11, 2007 @ 9:04