Lördag
Igår var begravningen. Det blev en fin stund trots att det var så sorgligt.
Jag körde ner till Småland direkt efter jobbet på Hantverksmässan och passade på att lyssna på en CD-bok som följde med Aftonbladet till ett billigt pris, nämligen Liza Marklunds Nobels testamente. Det var skönt med lite sällskap, även om jag inte gillar en bok med så många svordomar… (En av karaktärerna har uppenbarligen ett språk som bara består av svordomar.)
Kantorn Emma var jätteduktig och peppade mig mycket. Jag hade möjlighet att få en stund med henne på morgonen då vi hann öva igenom Himlen är oskyldigt blå några gånger. Det gick bra att sjunga nästan hela tiden, men i mitten blev jag lite skakig på rösten. Jag sjöng till R hela tiden och höll blicken på kistan, men ett svepande av ögonen över familjen räckte för att jag skulle förlora koncentrationen. Det var så sorgligt att se C och hennes barn…
Min layout till SWE:s månadstema passar det här inlägget. Terapi.
Kära du… Jag tänker på dig. Ibland känns livet bara avigt och bakochfram, och liksom skaver, men du är som bomull. Det är bra att det finns människor som du, och man får lov att bli lite ledsen och skakig och avig ibland. Även om man är som bomull. Kram
Comment by Zarah — December 8, 2007 @ 9:04
Vad starkt gjort att sjunga på begravningen. Skulle tro att det inte gjorde något att du blev lite skakig.
Comment by Maria — December 8, 2007 @ 9:04
Vilken fantastisk och tänkvärd LO du har skapat. Den är underbar!
Comment by Milla — December 8, 2007 @ 9:04
Förstår att det måste ha varit svårt. Starkt gjort! Härlig LO…..love!
Kram!
Comment by Mia — December 8, 2007 @ 9:04
Styrkekramar till dig. Jag kan förstå vad du går igenom. Har en syster vars sambo omkom i en tragisk olycka för 1,5 år sen. Med tiden läker faktiskt såren!
Kram
Comment by Åsa (asali) — December 8, 2007 @ 9:04
Jag tycker det är helt otroligt att du vågade och dessutom klarade av detta svåra, stor kram till dig!
Comment by Lilo — December 10, 2007 @ 9:04
Många kramar. Ryser när jag ser vilken sång du sjöng för vi spelade den på Hugos begravning. Många kramar igen!
Comment by AnnaB — December 10, 2007 @ 9:04